Ransta.

När vi flyttade hit hoppades jag att det skulle bli bra. Men att det kunde bli så här bra hade jag aldrig kunnat hoppas! Jag har aldrig trivts så bra någonstans som jag gör här. Inte i Kiruna, inte i Göteborg, inte i Västerås. Jag bor i ett bra hus på en gata med trevliga grannar, jag har fått jättefina vänner, vi bor nära skola/förskola, vi har nära till skogen och vi kan ta oss till IKEA på mindre än en halvtimme.

Jag har aldrig bott på ett ställe så här länge utan att känna mig rastlös. Jag har alltid varit på väg till något bättre. Känslan av att inte vilja fly är både fantastisk och skrämmande. Jag har varit på väg hela mitt liv och att målet skulle vara Ransta är minst sagt överraskande.

I lördags var vi på grillfest hos en av mina Mammavänner. Vi hade samlat ihop oss + våra respektive och var där en hel kväll! Det var fantastiskt roligt tyckte vi allihopa trots att vi kommer från så skilda bakgrunder. Nu har vi kommit varandra ännu närmare och det känns fint.

Jag känner mig trygg. Jag! Trygg. Det känns som att det varit totalt oförenligt.